En analys av våra prestationer i Key West


Kryssrundning i första seglingen sista dagen. Vi ligger på runt 15e plats. I mål var vi 15. Det blåser inte mycket.

Utgångsläge för analysen: Första dagen mellanvind, såpass att det var fullt häng. Endast Bloggmaster hade suttit i en M24 tidigare. Efter 2 seglingar första dagen låg vi på en femteplats. Nybörjartur?

Dag 2 och 3 lättvind med mycket skvalp. I fyra seglingar var vi nära sistaplatsen. Fel riggtrim? Ovana vid båten?

Dag 4 frisk vind, såpass att vi planade på undanvindarna. Bästa placering, fyra i åttonde racet.

Dag 5 lätt vind, en 15e och en 9e placering. Bättre riggtrim + började vi lära oss segla M24 i lättvind?

Analys och slutsatser:

Hade vi problem med undanvindarna?

Nej, länsarna gick som på räls. Inte så underligt, vi hade tre unga, snabbtänkta 29er/49er-seglare ombord. Visserligen var tyget i gennakern ganska så trött, men vi hängde på bra ändå. Otto Hamel körde skoten med känslig fingerspitzgefühl. Klicka för större bild. Foto pim van hemmen

Förlorade vi på manövrerna?

Nej, absolut inte. Bortsett ifrån taktikern Mats-Ola Andreasson så var det 4 vana gennakerseglare i båten. Klicka för större bild. Foto pim van hemmen

Förlorade vi på starter och taktik?


Nej, absolut inte. Carl P startade säkert och lagom aggressivt. För det mesta kom vi ut fria, men ganska snart blev vi frånseglade i lättvind (kommer tillbaka till det problemet). Taktiken var lysande. Mats-Ola Andreasson studerade väderkartorna minutiöst innan vi gick ut. Han pratade om konvergens och divergens och vädersystem som långsamt roterade medsols. När han förutsåg ett högervrid klockan xx, och det sedan stämde, fick han trollkarlstatus. Eftersom Mats-Ola inte hade någon genakererfarenhet överlät han länstaktiken till Sara Engström som la gipparna optimalt. Klicka för större bild. Foto pim van hemmen

Hade vi dålig kryssfart?

Både ja och nej. Innan vi åkte över gjorde jag bedömningen att vi kanske kunde bli sjua av de 21 startande Melges 24-orna. Efter första dagens två seglingar i hygglig vind låg vi på femte plats. Dag 4 blåste det bra, då blev vi 13 och 4. Dessa 4 placeringar borde leda till en sjunde plats på ett ungefär. So far so good.

Men så blev det 3 dagar med lättvind, dag 2, 3 och 5. I flera seglingar de dagarna låg vi farligt nära sistaplatsen. Även om vi startade bra så var vi snart överkörda. Antingen kom läbåten fram och speglade oss, eller så körde lovartsbåten över oss. Eller både ock.

Segling är upplevelse, inte vetenskap. Vi upplevde problemen på olika sätt. Några i båten ansåg att våra problem hängde ihop med att vi ofta seglade i störd vind. Min mening var att det var något fel på vårt lättvindstrim. Rätt eller fel, här är min mening, så får vi se om någon annan från båten uttrycker sin mening i en comment.

När vi tog över båten från uthyraren Greg var riggen ställd enligt “base”. Något liknande hade ingen av oss sett tidigare. Yttervanten hade 200 på Harkens elektroniska riggmätare, det kändes rätt. Men innervanten hängde och slängde, med ett “glapp” på ca 15 cm. På vägen ut uppstod diskussion: “Greg måste skoja med oss, med en så’n rigg kan man inte segla.” När vi kom in igen berättade Greg att masten skulle se ut som ett “C” med böjen mot lä. Kaltoppen trycktes mot lä så masten hade formen av ett “S”. Det här kändes avigt så vi spände innervanten såpass att masten var rak. Med det trimmet gick det bra första dagen i någorlunda vind.

För att göra en lång historia kort: Innan sista seglingen gick jag beslutsamt till verket. Släppte 3 varv på yttervanten så vi fick 160 istället för 200. Dessutom släppte jag flera varv på innervanten så vi fick den rekommenderade C-formen på masten. (Sagget åt lä skulle vara ca en inch). Vinden var lätt och vattnet skvalpigt. Jag upplevde att vi gick bättre och vi kom i mål som nia. (Tack vare en för sen gipp förlorade vi åttonde platsen). Att jämföras med nittondeplatserna dag 2 och 3.

Ta en titt på bilden ovan. Förstaget är alldeles för sträckt för rådande förhållanden. Och antagligen borde tung rorsman sitta länger fram i båten. Klicka för större bild. Foto pim van hemmen

Som sagt, så upplevde jag våra lättvindsproblem, nu får vi se om vi får någon comment från någon i besättningen?

3 thoughts on “En analys av våra prestationer i Key West

  1. Bilden från viktfördelningen stämmer inte, det var innan start och vi var inte inne i racemode, men på det stora hela så var det båtfarten vi saknade / var för ojämna med, och enlingt min uppfattning så saknade vi tillräckliga förkunskaper om rigginställningarna för M24. Detta innebar att det blev för mycket “Trial & Error”, och för lite metodik. Men nu vet vi och har koll på hur vi skall gå tillväga framåt!

    Synopsis; Totalresultatet med facit i hand tycker jag var över förväntan framförallt med hänsyn tagen till vilka besättningar vi seglade mot och deras tidigare resultat och erfarenheter. Jag fick från en källa när jag kom hem veta att “Uka Ukas” besättning har seglat Americas cup tillsammans i princip de sista 10 åren.

    Well done, kul att få segla med er alla, ett minne för livet som har gett mig mersmak på M24!

  2. Arnie!
    Du glömde väl inte att twista förseglet?. Var suggan i bott som i 2.4:a? Satt skotpunkten längst fram på skenan som i X-99? Nöp du till akterliket ordentligt som i Express? Schacklade du upp halshornet på förseglet ordentligt så att du fick en go påse i akterliket när du kvarnade hem?
    Mvh

    Jonas Palm

  3. Hej Arne.

    Kul att ni kom iväg och kul att det under stundom gick riktigt bra.
    M24:an är ju ganska väldokumenterad av de större segelloften. På http://www.blur.se/boats/
    finner du tips från Q, NS och Ullman. Men nog har ni väl läst detta så att det sitter i ryggraden??
    Jag vill minnas att båten är klart mycket känsligare för stumt trim än CB:n och att Undervanten skall vara påtagligt lösa i lättvind. Att toppen faller mot lä känner jag dock inte igen i de vindstyrkorna.

    /David

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *