Från vänster: Skepparn, Steffen Mühlenkamp, Merle Risey, Sebastian Hantke och Nils Albrecht.
Jag var revanschsugen efter fallbrottet i Danska Mästerskapen i Nyborg. Nu fanns det ett nytt tillfälle – Tyska Mästerskapen i Flensburg den 6 – 9 sep. Men vad med besättning? Min besättning har redan pressat hemmafronten och jobbfronten till det yttersta så där var det inget att hämta. Jag tog kontakt med det tyska Express-förbundet och snart hade Kai Plassmeier trollat fram en besättning. Det var jolleseglare som seglade en gammal kroatien-Express i Hamburg.
Det lät nästan för bra för att vara sant, men jag var ändå inställt på att det kunde bli mer eller mindre seglarskola. Jag hade kört ner Expressen dagen innan och plötsligt stod de där, fyra trevliga ungdomar mellan 16 och 19 år. (Deras sammanlagda ålder var mindre än min).
Vi gjorde iordning båten och stack ut på en liten träningsrunda. Snart insåg jag att det här var en besättning som visste vad som skulle göras. Vi seglade in och tog en öl innan tune-up. Vi vann tune-up och besättningen var eld och lågor. Det här var annat än deras trötta kroatien-Express med utslitna segel.
Jag behövde inte säga så mycket utan ägnade mig åt rodret och storseglet. Konversationen var mera som “shall we tack?” och svaret “yes we can tack”. Men det kunde bli språkförbistring ibland. Exempel:
Arne: Jibe now.
Merle: Jib?
Arne: No, jibe.
Merle: Jib up?
Arne: Doesn’t matter. Now it’s too late to jibe. Jib up.
Merle: Ok, jib up.
Vi hade roligt hela tiden! Så roligt att vi tog ihand på att vi seglar Kieler- Woche nästa år tillsammans.