www.regatta.nu

Svend Törsleff och Henrik Andersen, delar av besättningen på vinnande båt i Tyska Mästerskapen för Express

Jag har alltså seglat Tyska Mästerskapen för Express. 22 båtar deltog, flera danska, en svensk och resten tyskar. Efter 5 års regattor i Danmark och Tyskland vet jag vad de går för var och en. Nu senast dök det upp en för mig ny, RÖDHÄTTE. Vi blev femma i första seglingen och Rödhätte blev sexa. Inte mycket att orda om. Det blåste så hårt så åtminstone för vår del handlade det mest om att hålla ihop båt och segel.

Därefter blev vi skickade i hamn för ett par timmar. Tävlingsledningen tyckte väl det blåste för mycket. Sedan blev det två mycket minnesvärda seglatser. Det blåste som sagt mycket och efter flera års frånvaro av hardvindsfart hittade vi farten igen. Men det var en båt till som seglade lika fort – Rödhätte. I båda seglingarna hade vi typ matchrace 100 meter före klungan. Det var en egendomlig känsla. Hade vi verkligen hittat hårdvindsfarten igen?

Men det var jobbigt att se Rödhätte segla så fort. Hur kunde en nykomling i Expressklassen segla så snabbt? Enligt gängse talessätt ska det ta flera år att lära sig segla Express. Och inte nog med det, hög fart och bra höjd, så seglade de så väl på banan. Kontrollerade manövrer i den hårda vinden, och bra vägval. Vi satt i vår båt och undrade – “vem i herrans namn är det där”? Så började vår trimmer Anders Helkjär fundera. “Jag tycker jag känner igen rorsman”. Vi var nästan mer koncentrerade på att komma på vem det var än att segla vår båt. Sedan kom det ett stön från trimmer Anders: “Men for sören, det er jo min gamle arbeidskamerat René Villefrance fra North Sails tilbake i tiden.” Han var taktiker på X99’an Velux och Nescafe. Han var med och vann 12 VM för X99. Det var han och Mads Christensen som dominerade X99-klassen på den tiden.

Jag fick en liten pratstund med Henrik Andersen vid prisutdelningen. Han tyckte inte det var svårt att segla Express i den hårda vinden på lördagen. Det var vanlig hårdvindssegling. Då kunde man segla som vanligt. Men på söndagen i den ganska så lätta vinden var det svårare. Där behövdes det mer träning. Sen blev det lite X99-prat. Jag har ju haft 2 X99-or. Det visade sig att vi hade seglat mot varandra tidigare, närmare bestämt X99-VM i Marstrand 1998. Då var Henrik med och vann och vi blev nr 15 (av 75).

Det var trångt mellan pallplatserna i tyska. Rödhätte vann på 13 p. På andra plats kom HC Erbs med Ilskov & Partners, 15 p. På tredje plats kom www.regatta.nu, också 15 p.

Fr v Kristoffer Spone, Kjell Arne Myrann och Hans Jörgen Bauk vann Express-NM i Stavanger 2018. Inte oväntat med tanke på teamets kvalitet. Men det som är svårt att svälja är att teamet vägde endast 254 kg. En accepterad sanning bland många Express-seglare är att besättningsvikten måste ligga så nära maxvikt 385 kg som möjligt.

Dags att tänka om???

TVÅ STRÅLANDE SYSTRAR OCH EN GLAD PATIENT. (Mimmi till vänster och Lotta till höger) Nu har jag genomfört 20 av 22 strålningar mot prostatacancer. Det har varit en fantastisk upplevelse. Men vi tar det från början. PSA-värdet började stiga oroväckande kring årsskiftet och ett cellprov visade att nu var det dags att gripa in i handlingen. Jag började med bikalutamidtabletter den 5 mars, sedan följde hormonspruta den 21 mars. 22 strålningstillfällen skulle starta den 6 juni. Men nu blev det lite jobbigt. Då skulle jag ju missa både KIELERWOCHE och Danska mästerskapen för Express. Jag föreslog en 6-månaders spruta istället för en 3-månaders för isåfall kunde strålningen starta i september och hela säsongen skulle vara räddad. Men då blev det ett allvarligt samtal med doktor Sofia: “Det här är ingen lek. Nu får du sätta hälsan framför seglingen!” Och så blev det.

Innan vi började var jag lite orolig, det måste erkännas. Hur skulle strålningen gå till och hur skulle jag tackla biverkningarna? Men all oro försvann när jag träffade de trevliga, glada, kunniga, medkännande, servicesinnade, duktiga, fokuserade strålningssystrarna och strålningsteknikerna. Snacka om att känna sig som en kung! Lite biverkningar blev det allt men absolut inget att beklaga sig över. Kan man bli av med en så allvarlig sjukdom med en så lite krävande behandling så är det inget annat än ett under.

Och inte minst tjejernas hjälpsamhet. Jag ville så gärna segla Hankö Race Week. Och då blev tidsschemat kastat om en smula. Strålning kl 0750 på onsdag morgon, därefter hämta gasten Simon vid Lisebergsstationen, därefter hämta båten vid Säves flygplats, därefter köra till Hankö för sjösättning och iordningsställande av båt, och så tävla torsdag, fredag och lördag. Simon hade lite ont i magen under regattan och det bar sig inte bättre än att det blev akut blindtarmsoperation vid hemkomsten. Så summa summarum, en strålningspatient vid rodret, en gast med blindtarm, en trasig köl efter grundstötning, så får vi väl vara nöjda med tredjeplatsen?

Jag kan bara säga: Svensk sjukvård är fantastisk och oöverträffad. Ett stort tack till tjejerna på Sahlgrenskas strålning. Ingen kan slå er!

Det blev en tredjeplats i Tyska Mästerskapen i Stralsund. Det var väl ok, men allt det andra som hände!

Det började illa kvällen innan. Det regnade hinkar. Bryggan blev hal och jag föll okontrollerat med högra axeln före. Det gjorde satans ont och första dagens seglingar kunde jag bara styra med vänster hand. Fick ta hjälp av foten i slag och gippar.

Nästa problem: Hämtade kärran inför upptagning och tyckte den såg lite naken ut. Men va’ fan. Rampen med nummerplåt och belysning var borta. Iväg till polisen och fick ett papper med tillåtelse att köra utan nummerplåt. Belysning fick vi låna.

Det kommer mer.