Per Hessle, Expresseglare i Göteborg, är en trägen kämpe. Han har seglat Express i många år, men har oftast haft svårt att hitta optimal fart och höjd. Vi har i flera år pratat om att jag skulle följa med ut i deras båt och se om jag kunde bidra med några tips. Lördagen den 12 oktober 2013 blev det äntligen av.

Vi började med att jag bad Pers gast Göran sätta focken som de brukar. Enligt mitt tycke blev det för mycket twist i focken. För mycket twist ger dålig höjd (tror jag, får jag väl tillägga för säkerhets skuld) både i lätt och hård vind. I hård vind ger för mycket twist ok fart men som sagt dålig höjd. I lätt vind ger för mycket twist både dålig höjd och dålig fart. På bilden över syns det att focken har mycket twist, t ex är fockens akterlik utanför den svarta tejpen på vantspridaren.

Här har vi trimmat om. Twisten är borta men trimmet var ändå inte optimalt. Vi hade en kryssfart på runt 5 knop på gps’en vid hyfsad vind, men erfarenheten från vår båt hade 5,5 knop som förväntad hastighet under rådande förhållanden. Det rann bra från älven så vi hade lite motström.

Vi fortsatte söka efter det optimala trimmet. Vi drog magic boxen i botten (fockfallet), släppte lite på nerhalet för skotpunkten, trixade fram och tillbaka. Till slut hittade vi det optimala focktrimmet och Per Hessle satt och myste: Båten gick liksom av sig själv, utan ansträngning från rorsmans sida rullade den iväg i 5,5 knop. Per var lyrisk, det här var en ny erfarenhet för honom.

Oktober 2009:

Vi seglade nyss om Sune Carlssons Oktoberpokal på Baggen. Det blåste bra. På startfartyget noterades det 13+ m/s i de hårdaste vindstötarna. På lördagen genomfördes en segling. Vi gick inget vidare. Besättningen gnydde: “Farten är ok men vi tappar höjd”. Vindstötarna tryckte ner båten och vi drev i sidled.

Motgångar danar
Väl i hamn var vi överens om att något måste göras. Vi kom fram till att bästa medicinen måste vara att twista focken när vindstöten kommer. Men vi hade för liten kraft i barberhaulern. Vi måste skaffa ett par små block.

Om jag räknar rätt hade vi bara treskuret vilket gjorde att det krävdes mycket kraft för att få ner skotpunkten igen när stöten passerat, även en stark gast ger upp.

Här syns det hur vi byggde på med en extra slinga. Om jag förstår matematiken rätt har vi nu sexskuret. Skotaren Pelle Lindell höll ett vakande öga på vattenytan och var beredd att släppa när stöten kom.

Om det hjälpte? Vi seglade fort och högt. Båtens lutning påverkades inte av stötarna. På lördagen var vi femma i mål i den enda seglingen den dagen. Vi fick 2 spikar på söndagen och vann regattan på 7 poäng mot tvåans 14 poäng.

De två Supertrimmen
För två år sedan berättade jag om Supertrimmet som hjälpte oss att vinna SM i Nynäshamn. Då var det stoppvågorna som var den stora utmaningen. När stoppvågen kom släppte vi ut seglen i sidled, siktade lågt och dundrade genom stoppvågen. Det tricket kallas numera “Supertrimmet för stoppvågor”.

Om det blåser mycket och vinden kommer från land, typ Långedrag och Baggen, kan vinden bli mycket ojämn. Stoppvågor är här inget problem, däremot gäller det att parera stötarna. Det här systemet gör livet enkelt för trimmern. Kommer det en stoppvåg släpper han den ena tampen, kommer det en vindstöt släpper han den andre, som även kallas “Supertrimmet för vindstötar”.

Men det finns ju ett storsegel också. Hur vi hanterar det tänker jag inte berätta. Några hemligheter får vi hålla på.

För två år sedan var det mycket diskussion om Supertrimmet. Det var dom som tyckte det var gammal skåpmat och skrev att “tvärsgående skena hade vi på vår båt för 30 år sedan”. Med den drucknes envishet försökte jag klargöra att det var inte skenan i sig som var intressenat men däremot hur den användes.

Klicka på länken supertrimmet för stoppvågor och läs en av posterna från december 2007. Vill du läsa flera får du gå längst ner på sidan och söka upp månaden december 2007 i arkivet.